Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

du, jag o döden

jag lever inte längre jag ligger här o självdör
sade du bittert där du låg på sängen

din hud var grå som askan efter en eld
och i ditt ansikte började fläckar av gult
göra sig till känna

jag förstår inte varför en ska ligga här
när en inte ens vill leva längre
sade du
och såg på mig med dina livlösa ögon

och jag satt där vid din säng
med din högra hand i mina båda

oron spred sig genom kroppen på dig
ditt ansikte var ansträngt o dina vackra rynkor
talade om för mig att din ålder hade kommit ifatt dig

du suckade och kved,
och mummlade tyst
en massa ord jag inte kunde höra

din smärta var olidlig trots allt morfin
du sträckte dig efter mig o viskade
Pyret, tänk om ja finge dö nu,
älskade Pyret tänk om ja finge dö...

din oro blev allt värre o jag visste att din fruktan
var stor även om du så gärna ville
att döden skulle komma och ta dig

ja sade några lugnande ord till dig
och strök min hand längs din arm

slappna av min gamle vän
himmelriket väntar dig
allt du behöver göra är
att blunda
sade jag

du mjuknade i alla leder
och strax därefter slutade ditt hjärta slå


och aldrig innan har jag tackat döden..




Fri vers av Vintersaga
Läst 400 gånger
Publicerad 2007-05-07 23:37



Bookmark and Share


    Oskar Andersson
Den ær vacker.. SÅ rætt, och vacker.. Min underlæpp darrade!
2007-05-08
  > Nästa text
< Föregående

Vintersaga