Mannen sade ack och världen knäböjade inför dess konstruerade makt.

Jag sade ack och världen häpnade av förakt.

Så sade prästen ack och vi som vandrar i dalen föll platt på mark.

Och rösterna som inte tycks veta vilken värld de tillhör sade inte ett smack.

Världen rullade än i hundra år, läkte sår och såg hur hjärtan sprack.

Någon sade \"kanske borde något göras?\"

Mannen höjde fingret och sade att inget fick störas.

Så livet fortsatte i de vilsnas dal då själen flydde och såg ej vad allt var.

Ty dagen då sanningen vände sitt öga mot folket föll muren och planen var klar.

Ändå stannar vi i de vilsnas dal, för kanske är det så att vi naiviteten föredra?