Hade ännu inte lärt sig

Jag trodde att hon fångade vinden

medan det ännu blåste

men hon fortsatte att resa i motvind

med alltför axeltyngande bagage

Ingen bit fick lämnas kvar i diket

trots att hon inte behövde den mer

För känslan av att mista sig själv

och krympa sig rädd igen

dolde sig tryggt bakom material

Jag trodde att hon följde sitt hjärta

men hjärtat hade strupits av förnedring

i skuggan av något

som försökte efterlikna ett anständigt liv

Jag trodde att hon gillade sina svarta tovor

och stora mörkbelagda solglasögon

men likt en änka bar hon upp omättligt med sorg

dolt bakom en isolerande slöja

Fortsatte fylla sin egen glaskula

med självsäker falskhet

och

livrädd sanning

Jag trodde henne tills glaset bländade

av hennes stela leende

som besatt tuggade sand

för att reparera läckaget.