frusna ögonblick
frusna i varandras armar
en sekund
innan världen börjar snurra igen
och du slänger i väg mig
som jag visste att du skulle
och jag landar inom räckhåll
fortfarande

är det tredje gången nu?
fjärde?

ser du inte
hur hopplöst fast jag sitter
släng mig över träsket nästa gång
snälla
jag vill kunna resa mig upp
och gå min väg
för du
ger mer smärta än glädje
och jag dör
varje gång du slänger iväg mig
varför reser jag mig inte
jag vet ju att jag kan
det är inte som att
du har amputerat mina ben
eller?