Lappen med ordet skrivet i bläck
Virvlar ner och landar i det grunda vattnet
Oj, vad långt ner tänker du
Med ett litet leende på läpparna

Ensam på bron står du
Naturen blommar runt dig
Fastän det börjar bli kyligare
Man kan nästan tro att det är höst

\"Nu ska även jag vissna och dö ut\"
Sa du medans du tittade på en ensam maskros
Som på något vis lyckats överleva sommaren

Du gick fram till räcket,
Klättrade vigt mellan de två järnstängerna
Du kollade ner en sekund eller två
Men föll i en evighet

Den lilla lappen sa
Något så viktigt med ett enda ord
Förlåt