Det var fint, det var öl. Någon hade gäster. Det var skönt, det var skratt. Någon hade vänner.
Så iväg, rumla in, någon planka’ in och vakten bara log.
Sen en billig öl för kontanter. Så vinglade vi ihop och pratade om livet. Sedan var han bara där min kavaljer för kvällen. Det var bara så självklart. Det var vi. Så pratade vi och delade det som vi hållt hemligt. Ölen stod kvar och de stängde i baren. Så efterfest efter efterfest. Tillslut tog han mig i sitt knä. Jag var liksom självständigt trygg på något vis. Det var stol. Det var promenad. Det var i någons hörnsoffa, någon fick en vän. Sedan följdes fröken hem efter första lyckade timmarna i Skövde.