Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vilse i oslos laburinter

Då han sa att jag var som en labyrint, ville jag bara att han skulle hitta snabbaste vägen ut. Jag kände mig helt maktlös, jag kunde inte motstå. Han var alltid så nära och så långt in i mig, men ändå kände vi inte varandra. Vi var två främlingar som lekte par i en vecka, tills jag fick panik och det tog slut. Det vände sig i magen när han såg så ledsen ut. Det var som om all mat varit förgäves. Varför kan man inte bara ha trevligt? Sedan gick jag ut och rökte i min destruktivitet. Jag mådde inte bättre sen. Det var riktigt befriande när han gick. Han sa att han ville se mig glad. Vi kommer ses igen, men jag vill inte såra någons själ. Det är som att han vägrar lyssna trots att han hör och orden går rakt in i honom är han som döv för vad jag säger. Åh, trumsolo! Ja och sen sånt där hederligt komp i fyrtakts som vi lärde oss i skolan. Jag längtar tillbaka dit ibland. Jag vill dock vara kvar här. Jag vill att något ska slita i mig. Jag vill att något ska göra ont. Ja, det måste göra ont. Jag tror jag ska åka till Oslo.




Fri vers av Fröken Göteborg
Läst 432 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-05-19 21:08



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Fröken Göteborg
Fröken Göteborg