Där står han, han som har ett hårt skal men en mjuk insida utan ett hjärta, för det försvann lika fort som hon när hon vände klacken och gick därifrån
lika fort som hennes parfymdoft utav viol svävade upp emot taket
försiktigt ställer han sig på tå för att känna doften så länge det går


Där går hon, hon som doftar viol, hon med den osynligt svarta tungan av alla lögner, hon som fortfarande tror på tomten, hon som fortfarande kramar nallen till söms, hon som sminkar bort sitt verkliga jag och inte står för att hennes mamma sitter i rullstol


Där sitter hon nu, sminket faller och man ser hur hennes verkliga jag sakta smyger fram, man ser att hon kollar bort under hela begravningen, brevet håller hon i handen, där det står hur mycket hon betydde och hur mycket han saknade viol doften, men att det är försent att ta tillbaka kärleken och att hon var hans hjärta, och hon försvann. och han kan inte leva utan ett hjärta, det kan ingen