En liten burfågel sitter så ensam och tittar ut på världen
Sitter och tittar på de fria fåglarna som snabbt flyger förbi
Funderar över hur det skulle kännas att fritt få använda sina vingar
Vet att iband så stängs buren väldigt slarvig
Vill men törs inte kasta sig ut.

Så en dag upptäcker burfågeln att modet nu plötsligt finns där
Och vid ett obevakat ögonblick med en viss tvekan kastar hon sig ut
Känner luften under sina vingar

Flyger ut genom det halv öppna fönstret
Slår sig ner i en björk full med tjattriga trastar
De tar emot henne med nyfikna ögon och lockande kvitter
Hon slår följe med dem under en tid och lär sig livets alla små konster

Men så en morgon så inser hon att hon inte riktigt passar in
Men hjälp, vad ska hon nu göra?
Flyger fram till det nu stängda fönstret
Motstår frestelsen att pricka på rutan med näbben
Sitter där länge och tittar in på den tomma buren

Så tar hon sitt förnuft tillfånga
 tar sin tillflykt till den gamla kloka ugglan
Sitter i hennes kök, dricker näcktar och filosoferar
Lyssnar på ugglans kloka hoanden

Burfågeln längtar åter ut i värden
Med ugglans visdomsord ekandes i öronen ger hon sig av
Flyger högt upp i luften, högre än någonsin förut
Finner att nu är hon inte längre rädd

Flyger vidare ut i värden
Lycklig i vetskapen om att hon nu verkligen är FRI!!