Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

mitt ruttnande kadaver

jag kommer in till dig
du vet inte att jag kommer
först
men sedan känner du
och du blir glad
du möter mig i dörröppningen
ditt ansikte fylls av ditt leende
och det kladdar av sig
och täcker också mitt
du drar mig intill dig
håller mig
hårt intill dig
värmen smälter din kropp
och jag kan tränga in
genom din hud
och krypa in i din hydda
du svalnar
din hud återstelnar
jag är nu inuti dig
jag är en del av dig
jag lever av dig
du är full av mig
och lever för mig
och så länge du gör det
lever jag
sen
dör jag
när du slutar leva för mig
och jag är glömd
när du har glömt att jag är i dig
dör jag
och då blir du tung
du drabbas av övervikt och tyngd
jag blir dödvikt
en börda att bära
din kropp slits
du bryts ner
jag i mitt ruttnande kadaver bryter ner dig inifrån
jag blir en obestämbar sjukdom
ingen kan bota dig
ingen kan ta bort din sjuka
och du dör av mig
precis så som jag dog av dig
och du ska också ruttna
förmultnar och äts upp
just så som jag smälte in i din kropp
ska du smälta in i jorden




Prosa (Prosapoesi) av Linda Jonsson
Läst 309 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-05-24 21:46



Bookmark and Share


    Mr.painter
Oj mycket vackert skrivet o tungt sorligt förbannat o kärleks fullt på samma gång det gillas

Inte alla som klarar det så en stor applåd till dej
2007-05-24
  > Nästa text
< Föregående

Linda Jonsson
Linda Jonsson