Ibland kommer den
tomheten

känslan av övergivenhet,
vara ensam i hela världen
kastar sig över mig som en skrämd brunbjörn i skogen


och om jag säger det till nån på jobbet
eller nån
annan


nån som inte är ensam
som inte vet hur det är att vara ensam


så säger de, (han), att man måste lära sig att ta hand om sig själv, att ta hand om barnet inom sig, bla bla bla, (ska han säga...)


det är mycket man säger
likaså på poesisidor säger man mycket


att man ska vara duktig och ta hand om sig själv och älska sig själv och allt det där bla bla bla


så klart man måste försöka ta i
skriva hur mycket man klarar

bli vuxen


men...
när tomheten
övergivenheten kommer över mig när jag sitter ensam och stirrar i en TVruta eller på datorskärmen och längtar efter...


då måste jag sätta mig på motionscykeln och trampa 30 minuter,
eller tills den släpper taget
övergivenheten
det kanske behövs mer än 30 minuter, ja 45, 50, kanske en hel timma


eller kanske jag skulle gräva på mitt dike


läsa psalm 88 i bibeln är inte så dumt heller, eller 69:e
där ser jag att jag delar denna känslan med alla generationers och alla kulturers människor

det är faktiskt lite tröstande



Rädda mig, Gud!
Vattnet når mig till halsen.
Jag har sjunkit ner i bottenlös dy
och har inget fotfäste.
Jag har kommit ut på djupt vatten,
strömmen vill dra ner mig.
Jag har ropat mig trött,
min strupe är hes.
Mina ögon värker,
jag har väntat länge på min Gud.

Du känner min dårskap, Gud
min skuld är inte dold för dig.
Låt mig inte dra skam
över dem som hoppas på dig.
Herre Gud Sebaot.


Fast...
ett gammalt kassettband med barnlåtar från småbarnstiden kan få mig att le en smula

leendet ja... när jag hör Sångbåten och Lilla Tyra i kassa fyra

Välkommen till lilla Tyra
jag sitter här i kassa fyra
är du ledsen på stressen
så vet du adressen
till Tyra i kassa fyra.

Kön är kanske lång, men livet, det är kort,
och alldeles för dyrbart för att gnällas bort.
Så prata med varann, kanske hittar du en vän,
som du kan gå hem till och äta med sen.

haha
snyft snyft