Det var när din hetsiga röst
Rörde vid min känsliga tunga
Som luften i mina lungor
Exploderade

Dina läppar är bannade
Från min skadade hud
dom får mig att falla ner
Och skrapa knäna mot asfalten

När du till och med
Har förtärt mina älskade körsbär
Vet jag inte mer om kärlek
Än en dagslända

Du var allt som betydde mer
Än just det här
Nu spökar dina händer
Och stryper mina tankar
I tystnadens skavsår

Mina fingrar på din dörr
Är det närmsta jag kan komma
Utan att bränna mig
Men det är fortfarande för långt borta
För att du ska kunna älska mig