Du stirrar dig blind på ärren

dom täcker delar av min kropp

ibland som raka linjer ibland som ormar du ser såren vid mina ögon som aldrig kommer läka

mina händer..

dom som aldrig lyckats skydda det jag älskat
omsluter dig medan tystnaden sluter oss i sin famn tillsammans med natten

du överlevde och nu kan du fortsätta leva vidare säger du med sprucken röst

men du ser inte det jag vet men hur skulle du kunna se?
när tystnaden är min röst,
och tomheten mina ögon

så finns det väl ingen chans att du skulle kunna veta..

att överleva är inte detsamma som att leva..