Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Livet, döden och kärleken finns det många som skriver om, men kanske inte ur sitt eget perspektiv. Denna text har jag skrivit direkt från mina tankar, jag kan inte kräva att den uppskattas, bara att den accepteras. Mina damer och Herrar, här är Livet, Död


Livet, Döden och Kärleken.

Livet
Vad är det?
Är det en gåva Gud har gett oss?
Är det en skör tråd att vakta?
Är det ett evigt festande?
Ett tillfälle att upptäcka och utforska?
Eller en andra chans?
Livet
Har jag aldrig förstått mig på.
Livet finns där för dig, hela tiden.
Döden är motsattsen.
Döden är något att utmana.
Döden är gränsen man tänjer.
Döden är frihet för den som begår självmord.
De motvilligt mördade och utplåndade fick aldrig en chans.
Men är döden något att vara rädd för?
Döden förstör allt det materiella inom dig.
Döden lär dig att tänka på insidan.
Att bli förbannad över en trasig mp3 spelare är inte det jag pratar om.
Men livet är också något att utmana.
Den värsta utmaningen man lär få i livet är en känsla som får en att krympa av rädsla, eller översvämmas av lycka.
Kärlek
Kärleken har många namn enligt mig.
Kärleken finns i många former och sorter.
Det finns hemlig kärlek;
Den när man håller sin kärlek till varanndra hemlig av rädsla, eller någon annan anledning.
Det finns ensam kärlek; Man är kär så det sprudlar om det, men ingen vet eller märker nåt, man är bara ensam kvar och vågar inte fråga den farliga frågan...
Det finns lycklig kärlek, eller med ett annat namn \"förälskelse\". Man är förälskad som tusan den första månaden, blir glad av ingenting och kommer hem och ger lillasystern en stor puss på kinden för att \"hon är så söt\".
Det finns den komplicerade kärleken: Den när man är skitkär i en kille som ingen av ens kompisar gillar förutom ens allra bästa kompis som också är kär i honom, fast man inte talar om det för varanndra. Man ser att \"objektet\" gillar kompisen betydligt mer än vad han gillar dig och det är det som får ditt hjärta att gå i bitar.

Sedan finns det en annan sorts kärlek. Den hemskaste av alla, obotlig som väller fram och dränker en i tårar, eller i blod. Jag talar förstår om obesvarad kärlek. Många vet säkert hur det känns, och det är helt hemskt. Personen närmar sig och man nästan sväljer tungan av nervositet. Man pratar med personen och önskar sedan att man kunde ändra det man sa till något betydligt mer intellegent. Så att han ska bli kär i en. Man vågar förstår inte fråga den där frågan själv, den farliga frågan som bits och sticker.

\"Får jag chans på dig?\"




Fri vers av Caprice <3,
Läst 348 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-05-29 19:53



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
javisst får du det... att du ens måste fråga
det är ju så självklart
kom och låt oss dö den lilla döden tillsammans
den som får jorden och jaget att sjuda av liv
intill den yttersta dagen av dagar
då vi upptäcker varandra
i en sorts sanningens ljus
och plötsligt bara ser... oskyddat

din text får förstås
fyra kryddnejlikor
och en rejäl bukett rosor
2007-05-29
  > Nästa text
< Föregående

Caprice <3,