Långsamt faller dem ner mot marken...
Segnar ned likt fjädrar i vinden.
Salta tårar rinner ned längst kinden.

Det sägs att man inte ska sörja och gråta.
Att man alla synder och fel skall förlåta.

Men det är med de allra tygsta tankar, som man
av och an går och vankar,
då man väntar på att få lite tröst,
genom att höra sin kärestas röst.

Hoppas, tror och väntar,
Önskar, vill och längtar.

Man väntar tills man inte längre förmår.
Man väntar tills man i tårar till knäna står.

Avspeglingar av ångest och smärta,
är alla bitar av mitt brustna hjärta.