I min själ svarta finns ett hål där all energi, all glädje sugs ut. Vad gör du av allt?. Jag vill påpeka att jag antagligen behöver den bättre. Varför finns jag i din närhet?.
Ibland önskar jag att jag inte kände någon alls. Speciellt inte dig. Jag vill att du ska sluta jaga mig nu. Låt min själ vara svart. Sluta stjäla mina tankar, min tid och min kärlek. Jag vill tvinga dig att drunkna i glömskan så jag aldrig behöver se dig så som jag ser dig nu. Lystret borta.
Ibland lyckas jag nästan, själen suger upp allt och jag fylls av världen. Världen, världen, världen. Inte längre avstängd som ett väntande tomt svart hål. Det finns inget att hämta. Jag gör sällan samma misstag två gånger. Nu vill jag ta asken jag sparat dig i så länge och kasta iväg den mot ett okänt öde.