Samma suckande då vinden bytade riktning.
Du då för tredje gången slungats i land efter en stund i frihet.


Ett fiendelandskap.

Så mycket som deras ögon ej kan se och så många tankar som du tänkt innan livet kom och knackade på dörren. Efter en sekunds betänksamhet flög du på den stora fåglen, över det stora landet och hamnade i deras bakgård.


Samma suckande.


Då livet blev en del och döden ett inslaget paket, som dina föräldrar sa att du inte fick öppna fören dagen kommit.


I stillheten i stormens öga finns det som du kallar verklighet.
Ändå vill du inte vända om.


För du ser


allt är som det ska.