Nu randas åter den ljuva tid
som stannar kvar i vårt sinne.
En tid som inte, emellertid
för alla blir ett fint minne.
o
Se där är hon som bedöms för fet
och aldrig blir del av leken.
Hon sitter där, i sin ensamhet
och gråter tyst under eken.
o
Och där är han med sin mörka hud
och med eksem därutöver.
Han mumlar ständigt en bön till gud
att sommaren snart är över.
o
Och där är hon som varenda dag
söker sin tröst i mobilen
men ingen svarar och hon är svag
och drömmer om jungfrusilen.
o
Se han i utkanten! Han är tuff
och hotar alla till livet.
Men alla tror att han kör med bluff
och resultatet är givet.
o
Från stranden klingar det glada skratt
som alla borde få njuta.
Men många når aldrig dit för att
vi människor aldrig kan sluta
o
att odla fördomar vitt och brett
som gör att oviljan blommar
som bäst omkring den naturpalett
de lyckliga kallar sommar.