Var är alla de där ljuden
som tystnaden lovade mig?

Var är alla de där rösterna
som skulle ringla ner för
bokens grenar
landa som mjuka insikter
i min sidbena?

Var är den där ensamma fågeln
den vars vingar skulle slå lock
för himlens alla isande ögon?

Var är alla de där dolda björnbärsrisen
som skulle rista in initialerna
på mina kommande älskare
på mina brun-utan-soliga ben?

Var är alla de där ensamma ljusen
som ekar i de där ensamma husen
som skulle dela sina hemligheter
med mig?

Var är den där raglande alkisen
han vars tunga var så svälld
att inte ens han hörde vad han sa
som skulle få mitt hjärta att knipa
och vilja bjuda honom in?

Var är alla de där sekunderna
som skulle flyta in i någonting annat
än tid,
göra tid till något annat
än bara något en klocka hickar fram?

Var är den där musiken
som skulle ljuda när en ekorrskit träffar
några torra granbarr bakom mig?

Var är de där orden som skulle sätta
sig i mig, göra märken som banden
på en push up-bh?

Var är de där skuggorna som skulle bilda
ansikten på några jag aldrig sett
men som jag ändå skulle känna igen
för att jag levt nåt annat liv?



Var fan är alla?