Du vackra gamla docka
märkt av barns lek.
Nu mera bortglömd
vuxna barns svek.
Nedstoppad i en låda
tills nya barns händer får råda.
Ditt hår blir kammat
du får nya kläder.
Körd i dockvagn i alla väder.
Du lyser upp och blir fin
får barns smycken plockade ur smyckeskrin.
Men än en gång små barn blir stora
din storhetstid du igen förlorar.
Du vackra docka märkt av tidens gång
ligger nu bortglömd på vinden i en kartong.
Aldrig mera barn som smeker ditt lena hår
armen är borta och bröstet fått ett sår.
Trasig och gömd
För alltid bortglömd.