Jag hör vatten rinna förbi.
Det låter som en bäck, ganska nära.
Men jag ser inget.
Varken Ljus eller mörker.
Inte ens marken under mina fötter kan jag se.

Tar några steg frammåt.
Under mina fötter kan jag känna lera.
Jag tar ett steg till.
Känner hur jag börjar sjunka.
Och tar med svårighet ännu några få steg till.

När jag rör mina fötter sjunker jag djupare ner.
Nu kan jag inte hålla mig längre.

Jag öppnar sakta mina ögon. Jasså, det är här jag står,
 mitt på drottninggatan i stockholm.

Ingen hör mina rop när jag sakta dras neråt.