Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Blind.

Jag hör vatten rinna förbi.
Det låter som en bäck, ganska nära.
Men jag ser inget.
Varken Ljus eller mörker.
Inte ens marken under mina fötter kan jag se.

Tar några steg frammåt.
Under mina fötter kan jag känna lera.
Jag tar ett steg till.
Känner hur jag börjar sjunka.
Och tar med svårighet ännu några få steg till.

När jag rör mina fötter sjunker jag djupare ner.
Nu kan jag inte hålla mig längre.


Jag öppnar sakta mina ögon. Jasså, det är här jag står,
 mitt på drottninggatan i stockholm.

Ingen hör mina rop när jag sakta dras neråt.




Fri vers av Mandalay
Läst 498 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2007-06-06 15:47



Bookmark and Share


  Nikolai Jungsin VIP
mm den anonyma storstaden har sina dolda strömmar.. även på den ljusaste dag..
2007-06-09

  TheThinLine
På tiden att jag kommenterar dina mer :)
Klaustrofobi-känslan av att skata dras ned i dyn... bra gjort.
2007-06-08

  Mangal VIP
Kanon. Gillar hur du vrider och vänder på verkligheterna.
2007-06-07

    Pivvi
Du är duktig på att använda sinnen i dina texter vilket förhöjer texterna. Just den här dikten gillade jag eftersom fantasin, tanken och känslan blandades med verkligheten (drottninggatan), I like :)
2007-06-06
  > Nästa text
< Föregående

Mandalay
Mandalay