förlåt, för du gör mej lycklig" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
förlåt, för du gör mej lycklig


inte ens du, du, du duu duudududududuuuuuu

 Jag vill inte vara i denna världens kalla tomhet

Jag vill inte vara själv
i nattens mörka vemod
Höra mina egna andetag
Fyllas av all tomhet
Allt mörker

snart , snart,


Rubinerna i mina armar brister
och sprutar ut min sista
lycka, snart , snart , snart     , snart

inte ens du, du, du duu duudududududuuuuuu

kan göra mej lycklig nu,
snart , snart,  snart,
du är för långt bort

sträcker mej efter dej
dina känslor

Griper tag
omringar

Luftens tysta närhet

snart, snart,  snart

 

 

snart,
kommer sommaren
 

 

 

 

 

utan mej

 

  

 


Fri vers av Johan Nilsson
Läst 885 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-06-07 00:35



Bookmark and Share

  Albert
när jag läser den här
och om du är sjutton år
blir jag avundsjuk att jag inte vågade skriva när jag var sjutton

jag har börjat våga skriva så här först nu
är kanske sjutton
fast spegelbilden säger nåt annat

tycker om det här så mycket
2007-07-01

  Glitteringly
Du bygger upp ett tempo i dikten, med en insiktsfull vändpunkt precis i slutet. Bra! Jag är lite anti det talspråkiga, och skulle gärna se att du skrev \"sommaren\" och \"mig\" i stället, och \"denna värld\" i stället för det faktiskt göteborska slanget \"denna världen\", men det är upp till dig (jag är en diktator som förhindrar språkets utveckling... så skriv som du vill). Gillar att du använder rubiner som metafor, det blev så härligt.. Starkt och hårt i kontrast till flytande..mmm..
2007-06-11

    inmeddiginålsögatkamel
Ibland, väldigt ofta, nästan alltid har jag väldigt svårt att tycka om texter som man blir sådär jätteledsen av att läsa. jag vet inte varför, det bara är så.

För mig är det nog du och Jocke Berg som lyckats bäst hitills.
2007-06-10

  Oskar...
Väntade på de positiva vändningen som aldrig kom. Men det är nog det som gör att tankarna stannar kvar i texten. Känslan av förväntan byggs ju stegvis upp i takt med varje snart och slutet förvånar.
Jag propagerar ju inte direkt för överdrifter i språkväg, men de hör hemma här och stör faktiskt inte.
Tragiskt, men snyggt
2007-06-07

  Moorelly
så hemsk gillar den tycker om kännslan av renhet
2007-06-07
  > Nästa text
< Föregående

Johan Nilsson
Johan Nilsson