Förblindad

ty axet vippar aldrig mot höger
det motsätter sig vinden
och delar susen i två

Bakom ögat ligger solen i väntan
synen är skymd av åkerns
guldgula näring
och med handen sveper han lätt över
axen

De röda rubinerna tynger på hans ögonlock
Han torkar svettpärlorna med skjortärmen 

det kraftfullaste siden

Förblindad skär han mot vinden