Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tänk att ha ett fejk ansikte ut mot världen, Så amn kude känna hur man ville, utan att människor fick se det.


Rita mig ett ansikte

Rita mig ett ansikte
Jag vill ha en mun som aldrig slutar le
En panna bränd av solen
En näsa med söta fräknar
Och två ögon som aldrig slutar glittra

Rita mig ett ansikte
Jag vill vara skör som porslin
Vill ha en hy vit som liljan
Ge mig läppar mjuka som vinden
och ögon som brunnar utan botten

Rita mig ett ansikte
Låt mig vara söt
Låt mig vara vacker
Låt människor i min omgivning,
Låt de se mig utan spackel

Rita mig ett ansikte
Ett sånt man kan gömma sig i
Glömma sig i
Dränka sina tårar i
Rita mig ett ansikte som aldrig förfaller




Fri vers av Darknesses
Läst 387 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-06-10 00:10



Bookmark and Share


  maria laakso
Läskligt fint skrivet!! den var verkligen JÄTTE BRA!
2008-02-02

  Lena Renman
Hej
En smärtsam och vacker text.
Ansikten är identitet, att förlora ansiktet är hemskt.
Du vill ha ett nytt ansikte att gömma dig i som aldrig förfaller.... Känslan är välbekant och väl beskriven.

Tack för att du delade med dej
Lens
2007-06-10

  Snubblaraldrig
\"Rita mig ett ansikte\"
Orden slår emot en i ansiktet! Att ha ett eget ansikte, ja man vill sällan visa de sanna känslorna, man vill gömma sig bakom ett glatt ansikte, som alltid ler. Du speglar detta bra. Men när det kommer till kritan, är det verkligen så man vill? Alla kan behöva visa sina känslor ibland! Visa att man är männsklig..
Detta var bra skrivet !
//Gabbi :)
2007-06-10
  > Nästa text
< Föregående

Darknesses