Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ladugårdar.

Vandrar ensam mellan sönderfallna ladugårdar.
Jag borde inte vara här, det vet jag.
Känner hur andarna samlas runt mig och viskar till mig.
Han är påväg.. Skynda! Bort! Du ska inte vara här!

Men jag vandrar vidare. Jag måste finna mitt mål.
Och plötsligt känner jag en närvaro.
Han är stark, Starkare än någonsin. Andarna fortsätter,
Spring! Han kommer, och han är ute efter dig!

Men det behöver de inte berätta.
Jag vet att jag bara har mig själv att skylla.
Men jag vill inte! Snabbar på stegen och kommer fram till huset.
Akta dig! Han står framför dig och väntar på dig!

Men det är försent. Jag känner hur han går in i mig.
Negativa tankar omsluter mitt inre, och jag gråter.
Hejdlöst, som ett litet barn. Sedan faller jag.
Välkommen Herrn, jag är din nu.




Fri vers av Mandalay
Läst 446 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-06-10 20:02



Bookmark and Share


  Jonas Pederson
Du anar inte hur mycket den här texten påminner mig om vad jag har varit med om. Det är kusligt likt.
2007-06-14

  Jack E. Gladh VIP
Dramatiskt och fantasifullt spännande.
2007-06-10

  TheThinLine
Dragningskraften som endast ondska kan frambringa.
Nåt sånt känner jag :)
Bra!
2007-06-10
  > Nästa text
< Föregående

Mandalay
Mandalay