Han var aldrig min
men den jag hade ändå
Tog mig med värme in
i ett hjärta som nu slutat slå

Han sa inte mycket med ord
en nick ett leende jag kände
Tog mig på allvar och han förstod
hur livet levts när vinden vände

Han blev ganska gammal i år
men ännu mer i hur han varit
Tog jag bara ett av hans gråa hår
fanns däri att skriva om hur han farit

Han var kors och tvärs över denna sfär
ändå trivdes han bäst i skogens stilla ro
Tog jag lärdom av något vore det det där
att hur han än levde var det alltid ett hjärtebo

Han kan berättas mycket om i långa tider
fast hans sista sida tycks vara färdigskriven
Tog jag och mindes vore det ej det att jag lider
utan med värme och skimmer minneståren är driven