Vad gör man när luften tar slut
och livet känns meningslöst att leva
solen lyser där ute men hos mig öser regnet ner
mitt hjärta blöder och min sorg är så stor

sa till du mig när dina barn dog
Din röst hade förlorat sin klang
och du hade djurets förvirrade blick
Jag såg att du hamnat i ett bottenlöst hål

Vi kramades hela natten
och du skrek ut din sorg; Varför????????

Ingenting kunde jag göra
Bara vara hos dig - hålla om dig
gråta tillsammans med dig
Och du hamrade ut din sorg
Hamrade med knytnävarna i din mage
Slog tills du kräktes igen och igen och igen och igen

När morgonen kom bäddade jag ner dig
lät dig sova - för sömn är helande
Du måste sova för att orka sörja klart
Och jag ska finnas där för dig om igen
älskade goaste käraste vän

©Susanne Strömstedt