Jag levde i en värld, där var mörkt och kallt.
Jag satt glufsande vid ett bord, medan mitt inre svalt.
Jag vandrade på en väg, täckt med vasst grus.
Jag satt på en kall bänk, utanför ett varmt hus.
Jag hittade en lapp med vackra ord
de värmade mitt inre, där stod:

Trollska ögonblick av glädje
Närmare himlen på jorden
Yttersta glädjen är du!