Det var inte vapnet
Som dödade dig
Det var inte dina lungor
Som slutade att andas i ren protest

Det var jag som sköt en silverkula genom ditt hjärta
Så du inte skulle kunna älska någon annan
Det var jag som slet ut dina lungor
För att vara säker på att du inte skulle säga dom där orden till någon annan

Du är ju min
Kommer du inte ihåg?

Du sa att du gav mig ditt hjärta
Dina andetag
Att du tillägnande varje ord i min ära

Kanske skulle jag förstått hur du brände
Mina broar till omvärlden
Mina broar till tryggheten

Men nu lyfter alla från ditt liv
Och själv sjunker du långt ner i jorden
Med ord av tillit och trygghet
Viskar jag genom marken sådant ingen får veta
\"Du är min och ingen annan ska få dig nu\"
Jag ser upp på molnen som glider förbi
Sätter pistolens mynning mot tinningen
Och trycker av

Så mycket blod, för ett så litet hål
Men de är det värt
För där vi hamnar
Kan du aldrig fly från mig igen min älskade