Min syster med själen fördjupad
hjärtat blottlagt
och sinnena som ett pärlband runt halsen

Uppkastad på ironins strand
dansandes i lidandets tango

Hon biter sig i tungan av skuggornas
vindar som håller henne mellan
sanning och medvetenhet

I sömnen jagas hon av kärlekens ljus
och ljudlöst skriker hon ut sin saknad

Hon väntar fulländning
omedveten om att den redan slått
rot i hennes inre och börjat växa

Helandet av hennes jag väntas inte längre