Du ser henne,
hon står där ute i regnet.

Kolla noga så ser du hennes bruna hår
klistras fast mot kinden samtidigt som hennes mun
är vidöppen.

Skriker hon?, undrar du.
Men jag hör ju ingenting.
Nej hon måste göra något annat.
varför står hon där ute i regnet?
Hon kommer ju bli förkyld.

Fortfarande står hon med munnen vidöppen.
Hon måste skrika, ett tyst skrik kanske?
Gråter hon måntro?

Vad är det som plågar henne, är det något som plågar henne?

Sedan kommer du på att den flickan där ute mycket väl hade kunnat vara du.

Plötsligt så förstår du vad hon gör.

hon har gett upp livet.