Hann åtminstone bli glad
innan himlen rasade ner;
fyra decimeter på några timmar,
jag kunde inte på något vis,
hinna det jag dyrt, men mest heligt,
lovat göra

Skammen bredde ut sig,
ansiktet, halsen, armhålorna och fotsulorna;
mörkröda, fuktiga

Det enda jag kunde lova,
misslyckades jag med
Den enda jag ville lova,
svek jag

Hade verkligen planerat bra,
vad jag skulle göra,
säga,
stå för.

Repeterade akten
vid flera tillfällen;
i duschen,
ladan,
kyrkorummet

Jag var mogen,
hade hittat min röst,
tänkte kärlek

Fick inte upp dörren,
gick inte att öppna
fast den var upplåst;

Den otidsenliga snöhögen
i maj
kunde skyllas på,
men ansvaret var mitt.