Man har sina ljusa stunder brukar det heta....man har även sina mörka stunder....den här är skriven i en stund av mörker...skrev jag i huvudet en höstkväll i mitten av sept då jag gick ensam genom en stad som tvingades inse att hösten var kommen
Då kärkleken är död
Om du aldrig förlorar var ligger då glädjen i att vinna???
Det känns som om du är död
Nej det känns som om jag är död
Som om jag dog ifrån dig
Du slöt mina ögon
Och sen begravde du mig
Det känns som om jag blivit återfödd
Som om du fortsatte ditt liv utan mig
Kvar finns bara minnen och spår
Men lika död är jag ändå
Lika begraven i en annan värld
Det här livet efter döden är mitt
Jag tror att det är ett bra liv
Men jag vet inte
Det här livet är också ett liv
Men det finns en saknad efter dig
Ändå är det jag som är död och begraven
Kanske har du bilder av mig nånstans
Kanske hör du min röst i dina tankar
Kanske minns du mina ord till dig från mitt hjärta
Kanske minns du mig och vad du och jag var
Kanske minns du mig som den jag var
Och inte den du begravde
Om du minns mig som den som jag var
Och inte som den som du begravde
Så älskar du mig fortfarande
Då älskar du mig på så som jag älskar dig
Och så som jag allt kommer älska dig
Om än i olika världar och liv