Det var en dam som berättade historien.
Hon bodde i ett hus på landet
med en gammal väldig ek helt nära
vilkas grenar sträckte sig omkring det
och med rötter under källaren.
Hon fann det svårt att sova här i detta hus,
och småningom så började det göra ont i alla leder,
vilket var omöjligt att förklara,
då hon var helt frisk och hade inga fel.
Värk överallt och hopplös sömnlöshet,
helt oförklarligt, och så en förtvivlad sorg
så att hon bara grät för ingenting
alltmedan smärtorna blott tilltog outhärdligt.
Plötsligt fattade hon saken:
det var trädet som påverkat henne.
Hennes empati hade fört henne i kontakt med eken,
som helt nyligen fått två väldiga grenar kapade,
vilket givit trädet sådan bitter smärta
i konvalscensens helande process
och i försöket och ansträngningen att ej förblöda.
Trädet var två hundra år minst,
och vid en så avancerad ålder är amputation en känslig sak.
Ty träd är mänskliga, har känslor och har nästan samma DNA som vi.
Det har bevisats, att när träd huggs ner i skogen
känner andra träd det längst bort i den samma skogen,
som är som en organism och social kommun,
där alla träd kommunicerar, samarbetar
och hör samman med varandra.

Det var någonting om träd, om deras känslighet och mänsklighet
och om det faktum hur det faktiskt gör ordentligt ont
för hela Mor Naturen när de sågas ner.