Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en dikt om att se sin vän däruppe ifrån.


Ur en annan syn

Den dagen jag inte finns mer,
då bara jag dig ser.
Och Sitter i det blå och ler.

En dag så trist och grå,
Du ska ej dåligt må,
bara för jag ville gå.

En tår rinner för min kind,
Du va visst inte blind.
Jag fick graven bredvid min lind.

Ser på nätterna hur du gråter,
Hoppas du mig föralltid förlåter.

Jag faller ihop av ånger,
När du skär till sorgliga sånger.

Sånger som bara jag lyssnade på,
som du fick när jag skulle gå.

Jag sitter här och väntar på dig,
Och du saknar fortfarande mig.

Dagen då din vandring är slut,
Då din själ kommer ut.

Då träffas vi igen,
Du, min bästa vän.

Glädje i massor av sorg,
På graven kastar de blommor från en korg.

Nu är det äntligen du och jag.
Vi med kärlek som gör en annan svag.

Till Evigkärlek och stanna där,
Ingen kan ta oss isär.
Men nu först till alla barn, Se ej & Lär!


















Fri vers av Maalin
Läst 290 gånger
Publicerad 2007-06-30 16:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Maalin
Maalin