\"Jag är fri!\"
hon kastar skorna i diket,
och försöker knäppa av sig sin rosa kofta med vänsterhanden sin,
och med högern slänger hon cykeln ifrån sig.
\"Jag är en fri kvinna!\"
hon springer längs de våta asfaltsvägarna,
det enda jag ser, det enda jag hör,
det enda jag känner,
är bara en liten bit av det helvette som sedan skulle drabba mig,
bara en svag doft av skammen som sedan skulle förgifta mig,
bara en liten början på en stor förändring.
bara en liten gnutta.
en liten gnutta.
bara?


och medans det gråa, gamla folket åker förbi i sina gråa, gamla bilar,
skiner morsan likt en plastig be happy-skylt och tar av sig sina intersport-strumpor och låter de ligga kvar mitt på vägen.



och jag mindes hur smaken incinjerade mina smaklökar,
när spottkörtlarna fryste till, och käken släppte taget, och formade en överraskad unges uttryck.
hennes dansande på vägen placerade mitt liv på min tungspets,
precis på tungspetsen.
hon kapade den rakt av.
jag har inget liv längre.
ingen tungspets.
ingen känsel.
jag talar inte om det längre.
jag skriver.





-







jag är ELVA år.
JAG ÄR ELVA ÅR FÖR HELVETTE.
hon är fyrtio-ett år.
HON ÄR FYRTIO-ETT ÅR FÖR HELVETTE.
det skiljer 30 jävla år emellan oss,
FÖR HELVETTE.


och jag agerar mamma i den här jävla leken,
medans min gigantiska baby snyftar efter uppmärksamhet,
och jag förstår inte hur vi byter roller,
samtidigt som farsan röker utanför huset,
utan makt och självkänsla,
blossen utandas,
när brorsans sorgsna andetag inandas,
så han snart somnar,
och jag får vagga min egen mor till sömns.




när allt är förlorat,
till en jävla hora till morsa,
som skördar lögner likt en bonde on crack som mjölkar kor,
så jag vet inte vem jag är längre.
jag är ELVA år.
jag borde inte veta.
men jag vet.
jag vet för mycket.
JAG VET,
FÖR HELVETTE.










-









jag behandlas förjävligt i skolan,
för att jag blev med ett barn,
utan att ens knulla.
klart som fan att jag behandlas förjävligt i skolan,
när min mamma inte är som alla andra mammor.
min mamma bakar inte kakor.
min mamma hejar inte på mina fotbollsmatcher.
min mamma är inte sig själv.
min mamma älskar inte mig.



klart som fan att jag behandlas förjävligt i skolan.
självklart.









-







Piteå sjukhus, pappa, farmor, klass 5b.
- fuck you all.








-






Sov gott,
Zyprexan är bra för dig,
bra för oss, mamma.







jag älskar dig,
trots att mina klasskompisar inte gör det.
bara du sover gott inatt.
jag älskar dig.






-








fem år.
jag är snart femton år.
Fem. 5. Five. Cinq. Haa.
mamma är fem år.
hon gör stora framsteg.




Min tungspets har läkt,
och mamma tar sin medicin.
zyprexa, zyprexa, zyprexa.



thank god.
mamma sover,
jag vaggar henne inte längre.
jag behövs inte längre.
aldrig mer.
aldrig.
thank god?