Livet slingrar sig fram, som bäckens porrlande famn.

Tyst,
fridfullt

och dynamiskt.

Mossiga stenar har här sitt bo.
Tysta, tysta, skriker, vrålar de ut sin sång.

Träden brinner och viskar till världen tyst sin vaggvisa.
Upptäck livet med en fågelsång, du lilla som i bäcken vadar.

Solsten, du som reflekterar skönhet, nöter in den i mitt synfält
och slår omkull.

Ser du hur björkarna tysta står men i famn tar livets skådespel?

Att bläcket i denna stund hör bäckens sång.
Som de båda flödar och hälsar natten välkommen.





Nu en syster bäcken finna.
Hon hälsar och ler för att sedan försvinna.