Det finns en tomhet
Som aldrig varit fylld
En saknad av något större som aldrig riktigt
Kommer till ända

Och hur längtas tankar drar mig neråt
Den släpper mig inte ur sikte
Biter fast i mig
Och i spegeln nålar ögonen fast synen
Självbilden
Den falnar

Och jag skräms av dom tysta nätterna som gör mig allt tystare
Och dom monstrerna som förlänge sedan borde flytt
Flyttat till en annans flickas träsakande golv
Jag är för gammal för att tro på demonerna
För ung för att förstå
Att demoner alltid kommer bita tag i varenda vrå jag söker mig till
Och du var en tanke för mig att hålla tiden stilla
Du var som stoppknappen
Och allt stannade och som utomstående bara stod jag och log naivt
När du sakta försvann

Natten är ensam och jag gråter och kan inte fly
Ens in i tidningens värld
För du snärjde mig in i toma riktlösa steg och lämnade mig
Du lämnade mig

Jag hann inte ens uppfatta
Ett tecken

Kan katter se i mörker så kan jag låtsas om monster
Och så länge monster finns har jag skräck för ensamhet
För det finns viss som säger att då blir man en demon själv
Och vem vill leva på att skrämmas...















Om inte Du