sakta flyter sinnet...
från kaffestinna tankar
till en mardrömstillvaro
speckad med rosa små moln
fejkade leenden i spegeln
och ögon som ljuger
sakta förtvinar
förminskas...
och ryter till
i ett tjut av lungkrossande kvantitet
dumheten segrar
nederlag accepteras
med varm hand
och en knuten näve
höjd till tillvaron själv
den vackra...
den ointagliga...
den störande och förstörande...
jag dekrypteras... faller ur...
våldsamt är det inte
allt ont känns inte
allt ont finns inte...
i din verklighet
utanför min fantasi...

/