Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Efter de olika mobbningssituationerna jag upplevde som barn, hade man behövt en famn att komma till, ett tröstens ord. Men så var det inte.


När jag kom hem...

Kläderna satt illa
och skorna
var överkörda
Bäst att borsta av
Skolmössan hade
manglats och var sig inte
heller lik
Bäst att ta den i handen
Jag såg nog ut som om
jag varit i slagsmål
Väskan
var den hel
Fanns allt kvar i den

Jag kollade allting noga
innan jag gick de tunga
stegen uppför trappan
in i hallen
Hade jag tur
pratade mamma i telefon
som så ofta
Ingen tur idag - hm
Man kanske ska berätta
Kanske få lite tröst
Eller är det MITT FEL
att de gör så här
varje dag

Ett litet försök
Ett litet smygande
försök att berätta
Men när jag såg
mammas ansikte
När jag såg
hennes reaktion
förstod jag
att vara tyst
Hon fräste åt mig
Gå en annan väg då
Så då var det
mitt fel i alla fall




Fri vers av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 228 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-07-05 11:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP