Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett minne från 9-årsåldern, då jag just mist min pappa. Drömmen var att få spela piano. Till det fanns det inga pengar. Jag fick nöja mig med mandolin tillsvidare, utlånad av skolan, och så hände en olycka.....


Mandolinen


Försenad igen
måste handla
åt mamma först
Hämta mandolinen
usch läxan är dåligt spelad
Magistern snäll, jättesnäll
Drog en lättnadens suck
Läxan gick bra i alla fall
Måste skynda mig hem och
passa lillebror så att
mamma kan åka och jobba
Trappan är brant
och jag snubblar
med mandolinen
slår i trappan
Jag blir som
förstenad
Sedan börjar
jag gråta - hejdlöst
otröstligt
Min snälla magister
undrar hur det gick
med knät
Då såg jag
att det gått hål
på de fula bruna
strumporna
VAD SKA MAMMA SÄGA
Jag vågar inte gå hem
sa jag och hulkade
Visste inte vilket
som var värst
mandolinen
eller strumporna
Magistern tog
mig i handen
och följde med
mig hem
Mamma öppnade
dörren och sa inte
ens hej till mig
Hon var så arg
och teg i
flera dagar
Jag ville inte spela
mandolin mer




Övriga genrer av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 235 gånger
Publicerad 2007-07-05 18:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP