Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Detta är nog den mest störande och verkliga mardröm jag någonsin haft. När jag vaknade var jag inte säker på om jag hade drömt.

Och det hjälper inte att jag kan känna smärta när jag drömmer.




En mardröm för mig, en hemlighet för många.

Jag är på en fest. Runt omkring mig virvlar människor förbi. En stark lukt tonårssvett och date parfym fyller rummet och lägger sig som en dimma. Utstrött lite på måfå på parkettgolvet ligger dessertvinsflaskor och pepsiburkar, skramlande runt taffsande danspar. Allting rör sig så fort, för fort för mig. Jag vänder på klacken och snubblar ut i tamburen. Jag står där en stund och lyssnar till musiken.

Efter ett tag så snubblar en kille in. Han är minst ett huvud längre än mig och vinglar fram på ostadiga ben. Jag försöker smita bort därifrån men han följer efter mig. När han börjar bli klängig vänder jag mig om och fräser att han ska fan lämna mig ifred. Han tar mig inte så mycket på allvar och står där och skrattar kluckande. Då kommer min räddning. En kille med smålockigt guldblondt hår och runda, röda kinder. Otroligt söt heltenkelt.

Jag ger honom en menande blick och han fattar snart vinken och börjar snacka med killen. Jag känner att det är dags att gå när dom börjar bli lite arga och högljudda. Hoppas dom inte börjar bråka för mig tänker jag förtjust och går fnittrande in till festen igen. Fulla klasskompisar är inte fullt så charmigt som man kan tro så jag bestämmer mig för att sticka, men först måste jag gå på toa.

När jag ska stänga dörren till den rosakaklade toaletten tränger sig den blonda killen in. Jag frågar lite på skämt om att det blir lite trångt att kissa nu? Jag tystnar tvärt när jag ser på hans ansikte. Ögonen är mörka och ansiktsdragen är stela. Han tornar upp sig framför dörren. Jag börjar få panik. Jag ler lite förvirrat och försöker gå förbi honom men han tar tag i mig. Han håller krampaktigt om min överarm och låser dörren.

Jag fattar vad som håller på att hända och börjar skrika. Han trycker upp mig mot toaletten och börjar dra i min kjol. Jag sparkar för livet och försöker klösa honom i ansiktet. Han trycker ner mina armar och pressar sig imot mig. Hans guldlockar sträver mot min panna och han försöker kyssa mig med sin stora blöta mun som lucktar starkt av tequila. Jag gallskriker fortfarande men drunknande i musiken och skratten gör det ingen skillnad. Han släpper mig. Tack gode gud! tänker jag och kastar mig bort. Han har nyktrat till, han deckar, han fattar vad han håller på med, jag skiter i vilket bara jag kommer bort härifrån.

Jag tittar upp och ser att han börjar krångla med livrämmen. Skräck, fullständig och total skräck. Nej, inte nu, inte så här. Jag försöker resa mig och springa ut men han får tag i mig. Jag sparkar våldsamt med mina klackar mot hans lår men han sliter av dom. Han drar i sönder mina strumpbyxor och lyfter upp mig på toalettstolen. Han naglar fast mina armar under hans lår och får tillslut av mig kjolen. Med en hård stöt pressar han in sig själv i mig. Jag orkar inte skrika längre. Tårarna bara rinner ner för mina kinder. Det känns som om någon försöker sprätta upp mig med en kökskniv men det går inte riktigt så man måste göra det om och om igen.

Han trycker sin mun mot min, jag vänder huvudet igen men han tar tag om min haka och trycker in sin tunga. Jag måste kräkas, hans sprit indränkta saliv och stön åker rätt ner i min hals. Jag hinner inte ens vända på huvudet. Han börjar svära och skrika på mig och slå mig i magen. Herre gud, han kommer slå ihjäl mig. Jag börjar vifta med armarna obehärskat. Han örfilar mig i ansiktet upprepande gånger. Jag slutar vifta och försöker täcka ansiktet. Han skrattar och tar tag om min midja och vänder mig på mage. Jag börjar skrika igen men det låter knappt någonting, min hals är helt svullen. Jag vet vad han ska göra. Jag tystnar och slutar streta imot. Jag orkar inte länge, snälla låt det bara sluta.

Jag känner stötarna och hur han pressar sig imot mig. Hans sträva händer börjar fummla innanför linnet. Jag försöker krångla bort hans händer med då slå han mig hårt i nacken med sin knytnäve. Han tar tag om mitt hår och dunkar mitt huvud mot toaletten, smartan spänger sig fram mellan ögonbrynen och jag känner blodsmak i munnen. Allting blir svart.

Jag vaknar på toalett golvet. Det känns som mitt huvud är i bitar. Jag försöker resa mig upp men halkar på det hårda golvet. Hela min kropp gör ont, det gör så fruktansvärt ont. Min hals är svullen och torr, smaken av sprit och gud vet vad sitter fastgrott i gommen. Det är tyst. Jag ser på klockan, den är halv 4 på morgonen, jag skulle varit hemma för 5 timmar sedan. Jag känner paniken växa. Jag vänder ansiktet bort mot dörren och ser att det står på glänt. Rädslan hugger tag i mig och jag kastar mig fram till handtaget och låser. Jag lutar mig mot väggen och blundar. Varför? Varför just jag? Jag drar upp knäna mot hakan. Allting är förstört. Jag önskar han hade dödat mig.




Prosa (Novell) av Sofiapoema
Läst 1407 gånger och applåderad av 8 personer
Utvald text
Publicerad 2007-07-05 19:19



Bookmark and Share


  Rozhan
shit va starkt! grymt skisserat!
2008-04-27

  dreamsinpink
Verklighetstroget 100%
man blir ... ja vad blir man?
det känns som att man själv är med i händelsen....
att man är så där försvarslös...

OJ OJ OJ...

Bokmärkt !
2007-11-03

    ingvar VIP
Vilken vidrig dröm! Stackars dig.
Ingvar
2007-09-11

  Jean-Michel Orblin
Nä men allt blev ju så galet det kan bli!
2007-07-08

    Nike
usch... jag fick sluta läsa och börja om igen flera gånger... usch, va verklighetstroget... men det är ju bara bra om man lyckas förmedla något sådant med bibehållen känsla hela vägen, eller hur??
2007-07-08

  Rakel Lorner
På ett sätt en bra text. På ett annat sätt lite för konkret i sin skildring för att vara trovärdig. Men visst, en dröm och en rädsla.

Det här är urbilden av våldtäkt, just att den är våldsam och att motståndet är våldsamt men chanslöst. Min farhåga är att denna bild gör det svårare att värja sig för det stora flertalet som faktiskt blir utsatta för övergrepp. \"Men han tar ju varken fram svångrem eller slår mig...\" Det är därför jag inte kan låta bli att att kommentera och säga att det är mycket svårare än det här, men det skulle vara enklare om det var såhär. Det skulle nästan vara min dröm, fast en bra sådan. Inget ont om språket. Den är välskriven.
2007-07-08

  Rachel Roth
glömde fylla i förut
2007-07-06

  Eline.P
En välskriven novell och fasansfylld. Gör ont i hela min själ att läsa om övergreppet och skräcken.
2007-07-06

  Ulf Popeno
Mycket bra skrivet! Du har en närvaro i din text som griper tag. Och det är väl just det. Detta är en hemlighet för så väldigt många. Betydligt fler än vi tror.
2007-07-06

  Rachel Roth
en verklig mardröm får jag en känsla av när jag läser denna täta och otroligt välskrivna skildring av en våldtäkt. Det kommer så nära genom dina ord.
2007-07-06

  mia.här å nu
Innehållet är mardrömslik
i allra högsta grad
du skriver mycket trovärdigt
det knöt sig i magen
2007-07-06

  millie
Gud vilken hemsk dröm :o
2007-07-06

    Skye
Det här var riktigt vidrigt. Och då menar jag naturligtvis inte texten utan innehållet. Kan bara tänka mig hur det känns att vakna upp efter en sån mardröm... hoppas du slipper den igen.

Slutet är strålande; \"Jag önskar han hade dödat mig.\", så klockrent.

Skulle nog vilja ha några fler radbrytningar inom styckena, för att göra texten ännu mer lättläst.
2007-07-05

  småbusig
Inte ens i en dröm har någon rätt att görs så mot någon annan... aldrig någonsin... din text gjorde mig ledsen, nedstämd ochjävligt förbannad... och om en text kan beröra så mycket så betyder det att den får toppbetyg av mig... en otroligt välskriven text med ett stort nyansspråk i ordvalen... jag kan bara hoppas att om du skulle träffa på honom i dina drömmar igen att du hinner sparka honom riktigt jävla hårt i skrevet... och att även dina drömmars monster kan känna smärta......
2007-07-05

  KonstigaKatter
Oj, du... det var starkt. Tur att det var en dröm, bara dröm. Hemsk upplevelse och, ja, det hjälper inte att kunna känna smärta i drömmen; varken den fysiska eller psykiska. Trots att det var riktig mardröm beskrev du den riktig bra. Gillar dina fraser, känslan i dem. (små fel, förmodligen pga snabbt fångade dröm:))
2007-07-05
  > Nästa text
< Föregående

Sofiapoema
Sofiapoema