Så fin i
veckad grå kjol
svarta lackskor
och vita knästrumpor
Håret nylagt hos
frisörskan
En bukett violer
i handen
Och nu ska
den stora
stunden komma
Vi ska gå fram
till hålet i
marken
där kistan just
har sänkts ner
Det är NU
han ska göra det
jag väntar på
Han MÅSTE
göra det nu
Jag lyssnar noga
bortom allas
snyftande gråt
Men jag hör
ingenting
Ingen knackning
Men jag var ju säker
alldeles säker på
att han skulle
knacka på kistlocket
och vilja komma ut
Det hade jag läst om
i en tidning och för
mig var det självklart
att min pappa skulle
komma tillbaks
till mig
Besvikelsen förlamade
mig och
jag kunde inte lämna
mina violer i det där
svarta hålet
Han VILLE INTE
komma ut
min pappa kom inte mer.....