Efter en sjukhusnatt blir jag tvungen att ha en uppgörelse. Jag släpper taget.
Öppet brev till vår Herre
Regnet slår mot bilrutan
Det går knappt att se vägen
Mina tårar hjälper till att skymma sikten
Jag inser att allt snart är försent
Du kanske inte överlever natten och jag är inte där
Personalen sa visserligen lugnande att det ska nog vända
Jag bannar livet för det orättvisa i att just du skulle drabbas
Att just du skulle behöva lida så oändligt för att få leva ett tag till
Jävlaförbannadehelvetesjäveldukandraåthelvetemåfantadigdinjävel
Radions klassiska verk var just nu Bachkören som sjunger Händel och
jag bryter ihop av förtvivlan mitt på motorvägen som jag inte längre ser
Inser nu att jag gjort allt en människa kan göra och nu släpper jag taget i
ett beslut om att morgondagen kanske innehåller beskedet om att livet inte
längre kunde räddas och DÅ - just då - lättade tyngden över mina axlar.........
Hur kan du vår Herre
ta min kärlek
göra honom så illa
när han har så mycket
kvar att leva för
Hur kan du vara så
orättvis och
jag tycker att
du kunde ta
någon annan
Hur räknar du
när det finns så
många gamla
som inte ens
längre vill leva
Hur har du det
med synen
Ser du inte hur
kär han är
i livet
Ser du inte hur
väl vi behöver
ha honom här
Jaså det var inte din avdelning