Ingen återvändo. Beslutet var fattat.

Fosterbarn

En regnruggig höstdag
kom de och förde mig bort

Höll mig krampaktigt fast
i ett köksbordsben
så länge jag orkade

Mamma
satt och stirrade
med tomma ögon

Mina förtvivlade rop
fastnade i spindeltrådarna
där de fördes med vinden
åt alla håll

utom hem

Fri vers av Jack E. Gladh
Läst 2452 gånger och applåderad av 61 personer
Publicerad 2007-07-14 12:23

Skriv ut
Spara som PDF

KattenKin Så j@^/a hemskt! Been there, done that, got the t-shirt liksom, så jag vet vad du skriver om. Stark text i litet format med annorlunda touch, gillar din stil! Tack för läsvärda rader! 2019-06-05

Connie Fruktansvärt, starkt och skrämmande för ett litet barn! 2014-09-23

walborg Gripande och väl skrivet - sliter i hjärtat att läsa. 2012-01-11

Bibbi Fasansfull verklighet. 2011-11-28

Tillbringaren Otroligt bra. Tack. 2010-08-26

genni Jag blir alldeles rörd av denna text, så bokmärket är självklart! 2009-02-28

FinnRaggarn Grippande ,dagens hjärta till alla Fosterbarn. 2009-02-21

Calin Så ont att läsa, men väl värt att dela. 2008-12-14

Simmerskan ryslingt fängslande och tragiskt 2008-09-13

Sara Lundell Men vad vackert sorgligt. Mina ögon värker till och med. Och då lyckas man bra på 13 rader. Briljant! :) 2008-07-24

danshäxan Yes baby! Den här är väl på pricken.... Starkt och rakt på. Har själv två fosterbarn... Känns i hjärtat... / :-) danshäxan 2008-02-22

Cecilia H detta var väldigt vackert skrivet 2008-02-22

Björn Karlsson Tomhetens ord ekar i mina fingrar vad säger man som komentar mer än tack för att du delar dina dagar med oss Fantastiskt skrivet 2007-12-29

ammie Ohh, vilken gripande text. Den tar tag i själen och ruskar om... Jag tycker speciellt mycket om det underbart poetiska stycket: \"Mina förtvivlade rop fastnade i spindeltrådarna där de fördes med vinden åt alla håll utom hem\" 2007-10-21

Jean-Michel Orblin fast mitt fosterhem blev min räddning ! 2007-10-08

jasminflowa jag ryser, ett barns trygghet är inte alltid detsamma som andra anser det vara. Har själv vart placerad, det här slog mej rätt i hjärtat. 2007-09-14

-Ulla Tilemo- Rysansvärt uppslitande BRA 2007-09-02

Karin Rosberg Sitter med tårar som rinner när jag läser din dikt!! verkligen \"orden som befriar\"!! 2007-09-01

aPorcupine Mycket, mycket berörande text. Sitter här med en klump i halsen. 2007-08-15

Lasseman Wow! och oh! Jack my man.. känns litet som om du skrev om mig ju!.. då jag var liten! ja lite mindre än vad jag är just nu!... jag hade inget att säga till om.. dom kom! min mor for på sjön.. kom till baks onykter ville ha mig till baks... då grät jag... Mamma undrade varför? är du inte glad att se mig?... jag var ledsen.. men sa att jag grät av lycka för att se henne!... men... det var inte riktigt så.. bra skrivet vännen.. 2007-08-14

Sony Åh jag kan nästan känna förtvivlan och rädslan...att utsätta små barn för nåt sånt!! Gripande text! 2007-08-12

Anna Nickolausson Du satte orden rätt, minns känslan och du beskriver den såväl 2007-08-06

Marreb Oj, den här känns. Förmedlar många djupa känslor. 2007-08-02

Sigge Ruskig. 2007-08-01

charlotte hedendahl Du förmedlar barndomens maktlöshet väldigt väl! Mycket bra skriven! 2007-07-25

ej medlem längre I denna sparsamma text förmedlas en hel livsfim. Dessa rader bränner sig fast i alla porer... Starkt! 2007-07-22

SusanneStrömstedt Ordet \"varför\" ekar i universum.... Att vara barn!Vågar man vara det?Att bli vuxen alltför snabbt hör inte barndomen till.Hoppas att du trots allt är lycklig nu...Applåd!! 2007-07-22

AjBi Oj... denna text känns ända in i hjärtat... den smärtar oerhört. Du skrev \" .. men en slags sorg har jag aldrig blivit av med. Det poppar upp även nu på äldre dagar. \" DET känner jag igen! Tack för de orden! Ibland undrar jag varför jag känner en plötslig sorg emellanåt... det är tungt. Det känns lättare nu när jag läste dina rader... det finns fler som känner så. Tack! Hoppas du är lyckliog idag, trots allt. @->-->--- 2007-07-20

Tini Tut Denna dikt ska jag spara förevigt.Något av det bästa jag läst.Tack 2007-07-18

Marita Persson \"fastnade i spindeltrådarna där de fördes med vinden åt alla håll\" Nu börjar vi snacka om poesi alltså! Tycker mycket om den här. Vill nog inte läsa något mer ikväll, vill somna med dessa ord hos mig. Dikten sjönk ner i mig och stannar nog förmodligen där ett tag. Tack så mycket för den här. 2007-07-17

sunnanvind Starka rader som berör mig väldigt! Relaterar... 2007-07-17

Karin D Starka rader:-) Karin 2007-07-17

© anakreon Varm IBSM-applåd! (IBSM=I begränsningen syns mästaren) 2007-07-16

Ronja Helt kort, men beskrivande och sorglig. Om du inte hade skrivit den där ingressen så hade det inte alls varit lika bra. 2007-07-16

glittertindra funderingarna tar inte slut... sorgen finns kvar... en längtan... efter den riktiga familjen... och om hur det kunde ha varit... 2007-07-16

Maria Zena Viklund wow helt underbar, fångade mig starkt. tack! 2007-07-16

Sofie Viktoria Jag ser den splittringen i min fosterbror. Kan inte förstå känslan men förstår att den finns där. Din dikt är gripande och väcker starka känslor i mig när jag läser. Väldigt bra! 2007-07-16

ospray Fint och sorgligt mitt hjärta gråter 2007-07-16

Lena Renman Hej Fruktasnvärd smärta inom dessa få ord. Mycket bra skrivet. Hoppas det inte hänt dig IRL. Lena 2007-07-15

Sunlight Vilken smärta jag upplever när jag läser dessa rader..! Förnimmer dock strörre smärta mellan raderna som beskriver det uppslitande ögonblicket... Mycket starkt berörande, ända in i hjärteroten... 2007-07-15

Jack E. Gladh Jag hade ändå turen att få underbara fosterföräldrar, men en slags sorg har jag aldrig blivit av med. Det poppar upp även nu på äldre dagar. 2007-07-15

aol så djupt och tungt påminner om min dikt agan bodde själv på skolhem men även i hemmet jaaherregud 2007-07-15

ej medlem längre Den här texten berörde mig på djupet..kan känna igen mig i längtan o sökandet efter trygghet 2007-07-15

* Ammi * sorglig men mycket bra text! applåder! 2007-07-14

danshäxan Hej! För mig är det här en gastkramande text. Jag är själv familjehem och funderar mycket på just det där..... hur svårt det är att vara fosterbarn.... det där hålet i en som inte vill fyllas..... / Danshäxan Fosterbarn Mina förtvivlade rop (kan höra dem!) fastnade i spindeltrådarna där de fördes med vinden åt alla håll (jag fattar det här... ser spår av det varje dag) utom hem (jo... det är ju det som är så svårt att förankra- det förlorade hemmet som ska sörjas och att kunna öppna tilliten för det nya.... och hitta sig själv.. / 2007-07-14

stella Som maskrosfrön...Hemsk bild av ett splittrat hem. 2007-07-14

Jer Bli ledsamt och rörd, då det finns så enormt känslor i dessa få rader. Fascinerande bra metaför; fängslande. 2007-07-14