Minnen.

Det har alltid varit en grej för mig att komma ihåg saker med hjälp av dofter
relatera till liksom

Som dagisdoften, sött av plast o luftigt men ändå
Alltid ett sug i magen av skräck
för när jag gick på dagis var jag livrädd för att föräldrarna skulle försvinna

Poff väck o aldrig komma tillbaka igen för det hade jag
läst om
i Kamratposten
Dagisdoften
en skräck av rosa plastdoft


Som morfar o mormor doften
sus av tall och doft av kaffe och alltid
sju sorters kakor.
Morföräldrar som försvann en dag.
Poffväck.


Som börja om pånytt doften som alltid kommer med hösten.
sprakande löv med löften om plugg och förmörka kvällar då det alltid finns någon som jag saknar

Som tvättmedel. Jag en hade en gång en vän
som luktade ingenting annat än tvättmedel men
han var inget annat än slarv och skit
och dansade inte till rena beats
Han kom o gick, stod aldrig still
gillade musik man kan dansa till


Hårsprej
En ny vän med öppen famn.
en storasyster som var vackrare än jag.
Som aldrig svek.

Lukten av den viktigaste
Lukten av Lindring
Han, den onåbara och samtidigt så förfärligt nära
Samtidigt som stanken letade sig in i min lilla värld
växte en ny sorts rastlöshet


[som snödroppar o jäkla krokus som får en så hopplöst lycklig varje vår]


VÄRME. för att du är varm.
SKIT för att jag är jävligt trött på dig.