under mitt hjärta
bar jag dig
gränslös kärlek
av nyblommat frö
växte för varje dag

under mitt hjärta
nådde jag dig
höll handen mot dina rörelser
nära beröring
mot det som fattats

där räddade du mig
från mörkrets värsta demoner
där fångade du mig
under tunga fall

en kall vintermorgon
med snö och is
smälte allt försvar
av den starkaste värmen
när våra blickar möttes
en första gång
höll din trötta kropp
i längtande armar

av dina lätta andetag
kände jag livet vakna
trots att vi nuddade döden
då vi nästan förlorade varann

om inte änglar beskyddat
då fanns inte du
inte heller jag

av ditt leende blir jag hel
ditt skratt är en morgon
utan mörker
dina tafatta små ord
sveper vågor av ömhet
inom det som länge sovit

när jag håller dig nära
så nära som bara du kan
då vet jag att vi klarar allt
du och jag mot världen

du leder mig hem
och där finns du