Inte ens rubriken får jag till rätt. Det ska vara ”Världens största loser”. Att jag sedan måste använda ett uttjatat ord av engelskt ursprung för att beskriva hur jag känner är värdelöst. Som om inte vårt svenska ord, ord-nånting inte räcker till med vackra adjektiv. Ordspråk, ja så heter det, orden som hör till ett språk. Just det ja, ordförråd är den plats där ordspråken finns.

Det känns som om andra språk, sås om engelska, italienska, och franska har fler och framförallt mycket bättre ord att erbjuda. Det måste vara det att just de, dem, dom språken har ett ursprung som är mer präglat av latinet. Som ju är en rik källa för ordförrådpåfyllning.

För att återgå till ämnet, är alltså ”loser” så som jag känner mig allt som oftast, nuförtiden i alla fall. Speciellt när jag ska skriva de, dem eller dom. Jag vet aldrig när dåm ska användas. Just ord verkar fascinera mig. Jag har ingen aning om varför, men det känns inte så coolt att vara ord-diggare. Om nu det ordet finns. Får väl gå ut på Betapetpunktkom och kolla om det finns med. Det finns säkert ett fint ord för”ord-diggare”. Kommer väl från latinet säkert. Vad vet jag. Jag har ju bara mitt germanska ordspråk att luta mig tillbaks på. Hade jag haft grekiska i skol undervisningen så hade jag kunnat utesluta att motsvarande finare ordet för”ord-diggare” kom därifrån.

Ska skol undervisningen sär skrivas? Skolundervisningen känns mer korrekt men blir ju för faan rött-under-sträckat. Precis som faan. Trycker på F7, ”add to dictionary” ditt as. Du borde kunna det användarvänligaste ordet i svenska. Vilket definitivt ”användarvänligaste” absolut inte är. Hur kan ett språk ha ett så krångligt ord för att förklara något så enkelt och vackert som en svordom? Det är konstigt-varning.

Lustigt är det, tycker jag ord-diggare som jag är, att ”varning” ibland används som ett suffix när man ska uttrycka sig om att något är redan dåligt, men att man inte vågar ta steget fullt ut och kritisera totalt genom att utelämna ”varning”. \"Svårt-att-förstå\"-varning på den meningen. I vissa situationer är det mer uppenbart än andra. Om nån är riktigt oförklarligt galen: ”psyko-varning på honom vaa”. Som om det inte räckte med att nån uppenbart är ett psyko, man vill inte ta steget fullt ut, som sagt, och. Men. Men. Men Vem faan bryr sig. Rättstavningen gör det, på två ord: vaa faan.

Skönt att i alla fall kunna säga det. Det här: att jag känner mig som världens största loser som inte har nåt bättre för sig än att sitta och hålla på med ord. Loser-varning. Finns det finare adjektiv av det på andra språk? Kom igen latin, visa nån som bryr sig vad du kan.