På en promenad såg jag
ett äldre par sitta på en parkbänk
Kvinnans åldersblekta huvud
fann lä för den hårda vinden
vid mannens axel
Dessa axlar hade en gång
varit naivt raka
men nu tyngs de ner av en
osynlig ryggsäck som
är full av erfarenheter
Erfarenheter som en människa får
när hon lever i varje andetag hon tar
Samma ögon som ser ömt
ner på kvinnans vilande huvud
är sanningens etui
fulla med ädelstenar
vars lyster kommer ifrån
den insikt visheten ger.

Vinden för med sig en doftranka
från ungdomen
en kväll i en annan stad
i en annan tid
han minns hennes
utsträckta hand
när han hade snubblat på
en gatsten
och han kysser henne
ett halsband av rubiner
som hans läppar fäster
vid hennes blombladslena hals
genom doften av syrener
möts deras läppar
beröringen blir tändstickan
som sätter fyr
på askan av lidelse
som fanns inom kvinnan
hennes blick vilar i hans ögon
och mellan dem
utväxlas repriser
av fotografiögonblick

Deras blickar vilar
i samförståndets symbios
Minnenas sifferkod
tyds av deras drömmar
som flyger bortom
verklighetens atmosfär
till den okända rymd
som väntar dem
och de flyter iväg
till en tid där
galaxerna en gång skapades
en tid där varje syrenkyss
återföds, om och om igen
De håller höst och vinter stången
i en intergalaktisk dans
och deras njutning lyste så
milt intensivt
innan den exploderade
i kropparnas supernova

Långsamt, så långsamt
slocknade ljuset i deras ögon
och ögonfransarna sänktes
som draperi över den scen
jag hade fått bevittna
Kvar på bänken
fanns nu ett par
vars konturer blev ett
med horisonten mellan
himmel och hav.