Det finns inga ord
för hur du får mig att känna.
Jag hamnar i osämja med mig själv.
Jag är förvirrad,
försvunnen.

Du gör mig fortfarande berusad.

Två år har gått.
Varför släpper du mig inte?
Varför låter du mig inte gå?

Jag vill gå min egen väg nu.
En väg,
utan dig.
Utan dina kommentarer.
Utan dina menande blickar.

Du tog en del av mig
och behöll den för dig själv.
Jag vill ha den tillbaka nu.

Snälla du.
Vi lämnade varandra för två år sedan.
Två år.
Två år.
Två år.
Sluta få mig att fälla tårar.